Matteutmaning via Skype

I förmiddags fick jag ett spontant infall under en matteworkshop som resulterade i nåt otroligt lyckat som jag vill dela med er. 

Varje tisdag och fredag håller jag och min ena mattelärarkollega workshops i åldershomogena halvklasser.  Idag kom det sig, tack vare ett tjorvande larm som lämnade musikläraren (med tillhörande halvklass) utelåsta och ett lika tjorvande trådlöst nätverk, sig så att vi fick skrota vår noggrannt uttänkta plan. I ett infall kom jag att tänka på en grej vi gjorde förra veckan:

Jag och Nils (min kollega) avslutade ett pass i multiplikationsautomatiseringens tecken med att utmana ett par elever. Det är klart att det kan vara känsligt att ställa upp i en sådan utmaning inför resten av gruppen, samtidigt så bygger det mattemod och förståelse för matematik som en social aktivitet. Kidsen älskade det och vi letade efter sätt att höja nivån. Då kom jag att tänka på min gamla rumskamrat, som efter att ha disputerat i matematik flyttade till Tyskland för sin Post Doc-tjänst. Om jag kunde fixa så att eleverna kunde få utmana honom i samma multiplikationsutmaning! Ett snabbt SMS och en dryg kvarts väntan senare var en Skype-dejt inbokad. 

När dagens tredje workshop på rad, denna gång med elever i år fem, närmade sig sitt slut så kopplade jag upp min dator med projektorn och gick ut på Skype för att videosamtala med min mattedoktor. Spelreglerna är enkla. Jag, som domare och spelledare, har en kortlek och drar två kort i taget. Den som först kan multiplicera båda korten och ropa svaret vinner paret. Bäst av fem vinner. (klädda kort är 10 och ess är 1 eller 11, beroende på hur svårt man vill ha det.) Det riktigt fina här, ur ett IKT-pedagogiskt perspektiv, är att Skype har en pytteliten fördröjning när man pratar med någon långt bort. Så även om den mattedoktor/kompis är för dum för att ha vett att låta sig besegras så finns det en mycket reell chans för eleverna att vinna. Det vet två av de tre elever som tog mod till sig och vågade utmana någon som pluggat matte i 18 år. 

Mina elever är vana vid undervisning som bygger på att de mitt i föreläsningar/genomgångar får bryta in och komma fram för att visa/testa saker när helst de vill. Så det är inget konstigt. Däremot var det här första gången som någon av dem var så ivrig att han faktiskt snubblade på vägen fram till WhiteBoarden/projektorduken. 

Därför tänker jag att det här ska bli något att återkomma till. Man skulle kunna hitta fler intressanta personer, både nära och fjärran. Varför inte någon förälder? Eller elever vid andra skolor i kommuner? Eller gamla klasskamrater? Eller, som min kollega Nils föreslår, Christer Fuglesang när han finns i omloppsbana....